Rödlistade fjärilsarter har ofta en kort förväntad livstid för varje enskild fjäril, framför allt i förhållande till artens totala flygtid under en säsong. Kort livslängd i förhållande till flygtiden gör att bara en liten andel av populationen flyger samtidigt, vilket minskar chansen att finna en partner och föröka sig.
Forskningsartiklar
Utvecklingen från puppa till rapsfjäril påverkas av ett intrikat samspel mellan temperatur och tid. Ju längre tid som går efter att diapausen bryts, desto fler fjärilar kläcks, men utvecklingen går snabbast mellan +2 och +4ºC. Vid lägre temperaturer kläcktes färre fjärilar, och vid högre temperaturer tog utvecklingen allt längre tid och blev mer osynkroniserad.
Om puppor av puktörneblåvingar utsätts för köldperioder får de fjärilar som sedan kläcks mer otydligt mönster av prickar på undersidan ju längre köldperioden varat. Hanarnas blå ving-ovansida visade mindre variationer. Honorna i den studerade populationen har normalt inte något blått på vingöversidan, men efter puppornas nedkylning hade alla fjärilshonor mer eller mindre tydlig blåfärgning på ovansidan.
Både varma vintrar och varma vårtemperaturer påverkar när de första fjärilarna kommer fram från sina puppor. Vårvärmen lockar fram dem snabbare, men varmare vintrar verkar i motsatt riktning, åtminstone i sydligare nejder.
Under de senaste decennierna har antalet mnemosynefjärilar, Parnassius mnemosyne, minskat drastiskt, och risken att de helt försvinner från Sydsverige inom 10 år är 17%. Optimalt betestryck och anläggande av nya lämpliga lokaler nära de nuvarande kan hejda, eller till och med vända trenden.
I kantzonerna kring de små polska åkrarna i Opava–Raciborz-regionen finner man nästan dubbelt så många fjärilsarter, och mer än dubbelt så många individer som på den tjeckiska sidan gränsen, där åkrarna är mycket större.
Slåttergräsfjäril, Maniola jurtina, använder många slags blommor som nektarkällor, men finns rödklint eller tistlar tillgängliga är de solklara favoriter. Vilka blommor som används varierar både med platsens blomrikedom och fjärilens kön.
Antalet gammaflyn, Autographa gamma, i Nederländerna har minskat med 56% på 30 år. En kombination av väder- och klimatrelaterade faktorer, svavel- och kvävenedfall och färre migrerande gammaflyn som migrerar påverkar utvecklingen.
I Nederländerna har man undersökt hur den totala fjärilspopulationen påverkas av kvävebelastningen i deras livsmiljö. Hälften av alla fjärilsarter är beroende av miljöer med låg kvävetillgång. Trots att kväveutsläppen minskat sedan 1980-talet pressas fjärilsfaunan fortfarande hög kvävebelastning.
Bökande vildsvin kan skapa gynnsamt mikroklimat för växter som annars har svårt att konkurrera med högvuxna gräs. Det kan i sin tur gynna vissa fjärilar, t ex smultronvisslare, Pyrgus malvae.
För att kunna särskilja ängsvitvinge, skogsvitvinge och Reals vitvinge (Leptidea juvernica, L. senapis och L. reali) utifrån skillnader i vingarnas utseende har ett dataprogram utvecklats. Genom att metodiskt undersöka tio olika kännetecken kunde deltagarna i snitt identifiera rätt art för två tredjedelar av fjärilarna.
Inte en enda schweizisk fjärilsart gynnas av att det finns invasiva växtarter i ett område, men nästan var fjärde fjärilsart påverkas negativt. Framför allt drabbas arter som inte flyger så bra.
När australiensiska snabbvingelarver kommunicerar med de myror som sköter dem är det ingen privat konversation. Spindlar och parasitsteklar ”tjuvlyssnar” och utnyttjar informationen för egen vinning.
Perioder med extrema temperaturer påverkar fjärilspopulationer kraftigt. Riktigt varma sommarveckor gynnar fjärilar, men extremt varma vintrar har mycket negativ inverkan på de övervintrande individerna. Även torka och ovanligt regnrika perioder har betydelse, framför allt för puppstadiet hos fjärilar med bara en generation per år.
Svenska kraftledningsgator är ofta fjärilsrika områden, och de påverkar också antalet arter och individer upp till 500 m från själva ledningsgatan. Längs skogsvägar nära ledningsgatan fanns i snitt ca 2,5 fler arter och 12 fler fjärilar än längs skogsvägar mer än 500 m bort.
I Belgien är större tåtelsmygare, Thymelicus sylvestris, en art som trängs undan allt mer. När fjärilsexperter granskade inrapporterade fynd av ängssmygare, Ochlodes sylvanus, mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, och större tåtelsmygare, visade det sig att ängssmygare och mindre tåtelsmygare oftast var korrekt artbestämda. Däremot var hela 59% av inrapporterade större tåtelsmygare felaktigt artbestämda, vilket bland annat lett till att man trott att arten varit mycket mer spridd i Flandern än den faktiskt varit.
Brittiska Natural History Museum håller på att digitalisera sina samlingar. Bland det första man går igenom är fjärilssamlingen. Alla insamlade exemplar fotograferas, tillsammans med sina etiketter, och bilder och uppgifter om när, var och av vem de insamlat läggs i en databas. Hittills har man koncentrerat sig på fynd från Storbritannien och Irland, omfattande 89 arter och över 180 000 fjärilar.
Även i Sahelområdet, söder om Sahara, varierar antalet tistelfjärilar, Vanessa cardui, syn. Cynthia cardui, med årstiden. Genom att mäta stabila väte-isotoper i fjärilar från olika delar av Europa och Nordafrika har man kunnat visa att en stor del av de fjärilar som migrerar till Sahel om hösten kommer från Europa, en resa på 400 mil!
Rapsfjärilshanar, Pieris napi, avger ett citrondoftande feromon kallat citral när de uppvaktar honor. Citral är egentligen en blandning av två snarlika ämnen, och för att feromonet ska locka honorna behövs bägge komponenterna och i rätt proportioner.
Fenders blåvinge är en utrotningshotad amerikansk blåvinge. Det är tydliga skillnader mellan hanar och honor i vilka nektarväxter som används. Hanarna var inte särskilt nogräknade och använde lika gärna främmande som inhemska arter. Honorna var desto kräsnare, och 80% av deras nektarsök gick till inhemska blomsterarter.




























