Forskningsartiklar

Nässelfjäril och påfågelöga får maka på sig när kartfjärilen kommer

Under 2001-2006 rapporterades skånska nässelfjärilar, Aglais urticae, och påfågelöga, Inachis io, från både odlingsmark och mer beskogade miljöer. Några år senare, 2009-2012, hade nässelfjäril, och i viss mån påfågelöga, börjat dra sig undan från de mer skogsnära lokalerna, där kartfjärilen, Araschnia levana, nu etablerat sig.

Bastardsvärmarlarvens försvar är mycket mer än cyanid

När larver av sexfläckig bastardsvärmare, Zygaena filipendulae, känner sig hotade sprutar de en klibbig vätska på sin angripare. De mikroskopiska dropparna klistrar ihop angriparens ben, antenner och mundelar, och stelnar efter några minuter. Vätskan innehåller också en mängd ämnen som är skadliga för angriparen, men den omtalade cyaniden frigörs först om larven skadas så svårt att hemolymfa läcker ut.

Invasion av gullris hotar myror och blåvingar

Höstgullris (Solidago gigantea) och Kanadagullris (S. canadensis) har snabbt blivit ett hot mot gräsmarker i Centraleuropa. Förutom att de tränger bort den inhemska floran, försvinner även de arter av rödmyror som härbärgerar larver av alkonblåvinge, Phengaris alcon, syn. Maculinea alcon, och närbesläktade blåvingar.

Flugor, fjärilar och skalbaggar viktiga för pollinering av grödor

Även om de inte är like effektiva pollinerare vid ett enskilt blombesök bidrar många andra insekter än bin till pollinering av våra grödor. Eftersom de gör fler blombesök blir nettoeffekten ändå lika stor som för honungsbin respektive för andra bin och humlor.

Högsommartorka problem för ängsnätfjäril

I Ålands skärgård har man följt populationsförändringar hos ängsnätfjäril, Melitaea cinxia, i 21 år. I mitten av 1990-talet varierade inte populationsstorleken särskilt mycket år från år, men under de senaste två decennierna har svängningarna blivit mycket kraftiga. Den viktigaste faktorn verkar vara ihållande torka under juli, som leder till att larvernas värdväxter vissnar.

Kalligrammatider - fjärilar långt före fjärilar

För 165-120 miljoner år sedan fanns inga fjärilar, men en grupp nätvingar, sk. kalligrammatider, från denna period var mycket lika fjärilar. De var stora, upp till 16 cm vingbredd, vingarna hade fjäll och mönster som liknar de ögonfläckar som är så vanliga på nutida fjärilar.

Ljungblåvingarnas liv på playan kartlagt

För att kunna följa de mer ”vardagliga” korta förflyttningarna av ljungblåvingar har man i Spanien använt små handhållna, högupplösande GPS-er. I områden av hög kvalitet flög fjärilarna långsammare och i mer slingrande banor, medan de flög snabbt och med rak kurs över dåliga områden. I gränsområdena ändrades strategin beroende på områdenas kvalitet.

Videfuks i Storbritannien och på kontinenten 2014 och 2015

Sommaren 2014 sågs ett stort antal videfuks, Nymphalis xanthomelas, i nordvästra Europa och Storbritannien. Eftersom bara enstaka fynd gjorts i Västeuropa under det senaste halvseklet fick det stor uppmärksamhet. Här ges en kronologisk översikt, från de första fynden i Nederländerna 10 juli 2014 och fram till våren 2015, framför allt i Storbritannien, men även övriga nordvästra Europa.

Arktiska fjärilar blir mindre med varmare klimat

Under perioden 1996-2013 har vinglängden hos två grönländska fjärilsarter stadigt minskat, samtidigt som temperaturen under deras aktiva säsong stigit och snösmältningen kommit allt tidigare på året.

Lokala anpassningar påverkar flygtid

Att flygperioden för fjärilar påverkas av temperaturen före och under kläckning är känt sedan länge, men data från det brittiska programmet för fjärilsövervakning visar att anpassningar till lokala förhållanden kan ha större betydelse för flygtiden än man tidigare trott.

Försigkomna larver kompenserar för slarviga mödrar

Honor av vinbärsfuks, Polygonia c-album, och tistelfjäril, Vanessa cardui (syn. Cynthia cardui), är inte så nogräknade med kvalitén på de nässelblad där de lägger sina ägg. Som väl är kan deras larver klara sig tämligen bra även på sämre blad, och dessutom är nykläckta larver ganska bra på att ta sig till bättre ”betesmarker”.

Fjärilar svarar snabbt på manuell slåtter av våtäng

Efter bara två säsonger av manuell slåtter på våtängar som inte brukats under lång tid återkom fjärilsarter som annars bara fanns i våtängar i regelrätta naturreservat. De fuktängar som fortfarande brukades för slåtter inom jordbruket eller var helt övergivna visade inte alls samma artrikedom. Manuell slåtter innebär inte att området restaureras till det skick de hade förr, men kan ändå ge ett värdefullt habitat.

Blåvingens färg påverkar inte kroppstemperaturen

När puktörneblåvingar, Polyommatus icarus, solar för att höja kroppstemperaturen spelar deras storlek och vingarnas position stor roll, men vingarnas färg påverkar inte kroppstemperaturen i någon nämnvärd grad. Snabbast värms de upp med vingarna helt utslagna, men avkylning gick snabbast med halvöppna vingar.

Videfuksen i Europa – tillfällig sommargäst eller bofast?

Under sommaren 2014 kom plötsligt ett stort antal rapporter om videfuks, Nymphalis xanthomelas, från nordvästra Europa. Ännu är det för tidigt att utläsa om det rör sig om tillfälliga fynd, eller om videfuksen håller på att etablera sig som en ny ”bofast” art i Nordvästeuropa.

Klimat och breddgrad styr aurorans växtval

Vilken korsblommig växt aurorafjärilen, Anthocharis cardamines, väljer som värdväxt varierar med breddgraden, eftersom växtsamhället skiljer sig en hel del mellan t ex Skåne och södra Norrland.

Från vintervilande puppa till fjäril – tvåstegsraket med geografiska skillnader

När aurorafjärilens puppor börjar utvecklas efter vintervilan sker det i två steg. Först en period med utveckling, som tvärt övergår i en betydligt snabbare fas. Aurora-puppor som härstammar från svenska populationer utvecklas generellt snabbare än puppor från Storbritannien.

Skillnader i kvickgräsfjärilars utveckling mellan Syd- och Mellansverige

I Sydsverige har kvickgräsfjäril, Pararge aegeria, normalt två generationer per år, men norrut satsar en större andel av larverna istället på att övervintra. Sommargenerationens larver från populationer med två generationer per år hade snabbare utveckling än den övervintrande generationen, men det fanns nästan inga generationsskillnader hos larver från populationer som normalt bara har en generation per år.

Fjärilar försenas av kombinationen klimatförändring och urbanisering

Vanligen förväntas fjärilar börja flyga tidigare på säsongen i ett varmare klimat, vare sig den högre temperaturen beror på klimatförändring eller urbanisering. Men om man tittar på den kombinerade effekten av klimatförändring och urbanisering verkar många fjärilar snarare flyga senare.

Vägsalt på gott och ont

Natrium är ett mikronäringsämne som det oftast är ont om i det vilda. Vägrenar, som har blivit ett viktigt habitat för fjärilar, översköljs av smältvatten innehållande vägsalt. Undersökningar av monarkfjärilar, Danaus plexippus, och rovfjärilar, Pieris rapae, visar att hannar och honor påverkas helt olika av den högre natriumtillgången längs vägarna.

Rapsfjärilshonor väljer helst värdväxter som andra redan valt

När en rapsfjärilshona, Pieris napi, får välja mellan att lägga ägg på en planta helt utan ägg eller plantor där en annan rapsfjäril redan lagt ägg föredrar hon plantorna med ägg. Även om det är fler ägg än vad plantan rimligen kan klara att försörja när väl larverna börjar närma sig de sista larvstadierna är dessa plantor mer eftertraktade.

Sidor

Webbplatsen är byggd med open-source systemet Drupal och är utvecklad av webbyrån Happiness.
Information om Cookies   Om personuppgifter