När larver av blåvingesläktet Maculinea (syn. Phengaris) når fjärde larvstadiet adopteras de av rödmyror av släktet Myrmica. En del arter, t ex alkonblåvinge, Maculinea alcon, beter sig som en gökunge i ett småfågelbo. Väl inne i myrstacken matas de av arbetarmyror. En del andra Maculinea-arter, t ex Maculinea teleius som finns i Syd- och Mellaneuropa, livnär sig i stället på myrornas egna larver. Det har sedan länge varit känt att larverna avsöndrar ämnen som lockar myrorna att bära hem dem till stacken, och antagligen skyddar dem från att attackeras under den långa tid de tillbringar bland myrorna. Nu visar det sig att larverna också avger ljud som liknar dem Myrmica-drottningen ger ifrån sig, vilket utlöser olika omvårdnads- och skyddsbeteenden hos arbetsmyrorna. Hos "gökunge-arten" alkonblåvinge är det framför allt ljudet från larver som redan adopterats som tilltalar arbetarna, medan det hos "rovdjursarten" M. teleius är de ännu ej adopterade larverna som låter mest högljutt och lockande. Fjärilslarvernas myr-härmade ljud kan spela en viktig roll både när de ska adopteras och under deras tid inne myrstacken, men användningen av ljud kan skilja sig mellan rovlevande arter och "gökunge-arter".

Foto Chris van Swaay, Wikimedia Commons