Bin kan pollinera blommor utan direkt kontakt med blomman pga den elektriska laddning som uppstår när de flyger. Friflygande påfågelögon, Aglais io, visar sig ha en positiv laddning av samma storleksordning som bin. Fjärilar från tropiska respektive tempererade platser har olika laddningsegenskaper. Blombesökande nattfjärilsarter skiljer sig också från dem som inte besöker blommor.

Insekter bygger upp ett elektrostatiskt fält när de flyger, troligen genom friktionen mot luften när deras vingar slår. Detta har stor betydelse för hur effektiva de är som pollinerare. Studier av bl.a. bin har visat att när positivt laddade insekter närmar sig de negativt laddade blommorna attraheras pollenkorn, som fastnar på insekten, även om den inte har direkt kontakt med blomman. När insekten flyger till nästa blomma får pollenkornen samma positiva laddning som insekten. Nästa blomma är också negativt laddad, och attraherar i sin tur de nu positivt laddade pollenkornen från insekten.

Man lät 72 påfågelögon-fjärilar fick flyga fritt igenom mätutrustning som registrerar insektens elektriska fält. Alla utom tre hade positiv laddning, och det elektriska fältet var till och med starkare än för de flesta andra insekter. Det beräknas vara tillräckligt för att attrahera pollen över en 6 mm bred luftspalt.

Man undersökte även ett antal andra dag- och nattfjärilar. Fjärilar från tropiska områden hade i allmänhet lägre laddning och var oftare negativt laddade än de från tempererade trakter. Nattfjärilar som brukar besöka blommor var också oftare negativt laddade än både dagflygande blombesökare och nattfjärilar som inte besöker blommor.

Tidigare ifrågasattes om fjärilar verkligen pollinerar blommor eller snarare snyltar nektar. Fjärilarnas relativt långsamma vingslag ansågs inte kunna skapa elektrostatiska fält. Andra studier har dock visat att fjärilsvingar är piezoelektriska, och skapar en laddning när de ändrar form under flykten.

Foto: CKG