
Mindre kräsna sydrovfjärilar sprider sig snabbt norrut
Sydrovfjärilen, Pieris mannii, har på bara 10 år expanderat sitt utbredningsområde hela 1000 km norrut. Arten finns framför allt i Medelhavsområdet, Turkiet och Syrien, men det är underarten alpigena, ursprungligen från sydöstra Frankrike som sedan 2008 snabbt spridit sig över nästan hela Tyskland. Fenomenet kan knappast skyllas på klimatförändringar, eftersom sydrovfjärilen sedan länge även finns i områden med ganska bistert klimat. För att försöka förstå den extremt snabba expansion har man fångat honor såväl längs franska Medelhavskusten som i de nykoloniserade tyska områdena, och deras avkomma användes sedan i olika försök.
Parade honor fick tillgång till ett antal olika kålväxter för att lägga sina ägg. De franska honorna, från artens ursprungsområde, föredrog framför allt vinteriberis, Iberis semperirens, som är artens främsta värdväxt i Sydfrankrike, och la bara enstaka ägg på andra kålväxter. De tyska honorna hade inte lika starka preferenser för en specifik värdväxt, utan la lika gärna ägg på t ex löktrav, Allaria petiolata, och dessutom la de något fler ägg per dag än franska honor. När larver från de båda områdena fick välja vilken värdväxt de ville äta var visserligen vinteriberisen lite populärare än de andra, men larverna var inte så kräsna som äggläggande honor.
Löktrav, ett ganska vanligt ogräs i både Tyskland och Sverige.
Eftersom man använde avkommor till de vildfångade fjärilarna i experimenten måste skillnaderna mellan grupperna vara nedärvda. I Medelhavsområdet finns sydrovfjärilen mest i torra, varma miljöer, men genom att använda fler värdväxter har fjärilarna också fått tillgång till flera slags miljöer i de nordliga områdena. Hur dessa skillnader uppstått är oklart, men kanske har två underarter mötts, och gett upphov till en delvis förändrad alpigena-variant.
Foto: Sydrovfjäril av Adrian198cm via Wikimedia Commons; Löktrav av CKG