Ett landskap med hög andel skogsmark ökar artrikedomen bland svenska fjärilar. Skogen ger  lä och skugga för öppna marker. Vissa hyggen, vägrenar och andra öppnare delar av skogsmarken lockar också ett stort antal fjärilar.

I takt med införandet av nya brukningsmetoder har naturbetesmarker, ängs- och slåttermark omvandlats endera till mer intensivt brukad mark eller beskogats,och utgör nu bara ca.1.2% av arealen i södra Sverige. Fjärilsdata från NILS-inventeringar av seminaturlig gräsmark i Götaland och större delen av Sveland har ställts i relation till fördelningen mellan olika marktyper seminaturlig gräsmark, jordbruksmark, skog och vatten.

Det visade sig att andelen skog hade störst positiv betydelse för artrikedomen, även för många rödlistade fjärilsarter. Olika arter påverkades på skilda sätt av fördelningen mellan olika landskapstyper. De flesta av de 30 vanligaste arterna gynnades av en hög andel skog inom 200-500 m, t.ex. olika pärlemorfjärilar (Argynnis spp, och Boloria spp.). En tredjedel, framför allt vitfjärilar (Pieris spp.), var i högre grad knutna till områden med jordbruksmark inom 500-2000 m.

Att en stor andel omgivande skog har så gynnsam effekt kan ha flera orsaker. Skogen kan ge vindskydd och skugga till de öppnare markerna. Dessutom kan skogsmark i sig själv erbjuda en del rika fjärilshabitat, som vissa hyggen, naturliga gräsmarker, vägrenar, mossmarker mm. Dessa mer eller mindre inneslutna öppna marker kan numera utgöra en så stor andel av vissa arters livsmiljö att man till och med kan ifrågasätta om de kan sägas vara rena gräsmarksarter längre. Men även om omgivande skog kan ge rikare fjärilsmarker är det trots allt nödvändigt att det finns lämpliga habitat. En tröja kan hålla en varm om vintern, men bara om man har den på sig...

Foto: CKG