Kvickgräsfjärilens hanar gärna sitter och spanar i en solig glänta. Men vad ser de egentligen?  Man har kartlagt exakt hur de placerar sig i sina respektive revir. Kombinerat med uppgifter om hur deras revir såg ut och hur deras ögon är sammansatta får man en uppfattning om vad de ser från sin utkikspunkt.

Vid Kullaberg i Skåne undersöktes hur 27 kvickgräsfjärilar, Pararge aegeria, placerade sig i sina solbelysta gläntor. Hanarna satt så gott som alltid på vegetation, sällan på marken eller stenar. Sittplatserna var lågt belägna, bara en femtedel av dem högre än 50 cm över marken.

Hanarna satte sig alltid så de hade solen rakt i ryggen. De anpassade kroppens och huvudets vinkel för att kunna skanna av området så effektivt som möjligt. Den del av ögonen som har bäst upplösning riktades snett uppåt, 45º över horisonten, så att de tittade mot en enhetlig, mörkare bakgrund. Därmed antas de ha bäst möjlighet att upptäcka en solbelyst hona som flyger genom gläntan.

När hanarna väl hittat en riktigt bra utsiktsplats håller sig gärna i närheten. Vid en tredjedel av de tillfällen de flög upp landade de max 10 cm från sin föregående sittplats, och bara vid 3 av 26 tillfällen flyttade de sig 1,5 meter eller längre. Foton tagna från den plats fjärilarna suttit visar också att alla ”bebodda” gläntor var mycket lika, medan, för oss snarlika, ”obebodda” gläntor i samma miljö generellt var lite mörkare.

Foto: CKG