I Sverige förekommer backvisslaren, Pyrgus armoricanus, bara  på kalkrika gräsmarker i sydöstra Skåne. Trots ett allt varmare klimat har den inte expanderat norrut. För att undersöka varför flyttades 2009 2-4 unga fjärilshonor till 6 lämpliga lokaler inom nuvarande utbredningsområde och 6 lokaler ca 70 km norr om utbredningsområdet. Eftersom ingen av dessa förflyttningar verkade ge upphov till någon ny population satte man under 2010 ut 5 honor och 2-3 hanar på två platser norr om och en söder om utbredningsgränsen. Nu lyckades det bättre, och på de båda nordliga lokalerna etablerades nya populationer. En av dessa har även lyckats sprida sig till ett antal närbelägna lokaler under de 8 år man följt dem.

Eftersom backvisslaren uppenbarligen kan överleva och till och med sprida sig norr om sitt hittillsvarande utbredningsområde verkar det alltså inte vara klimatet som begränsar dess utbredning. Vad som kännetecknar de lokaler där utsättningen lyckats är dels områdets storlek, dels att lokalen är en del av ett nätverk av lämpliga områden i nära anslutning till varandra. Givetvis måste värdväxterna brudbröd, Filipendula vulgaris, och solvända, Helianthemum nummularium, finnas på plats, men kanske är det viktigare att t.ex. omgivande växtlighet är låg än att antalet plantor är högt.

Backvisslare flyger sällan mer än några hundra meter från platsen där de kläcktes. Långa avstånd eller svårforcerade hinder stoppar spridningen, hur god kvalitet de obebodda områdena än har.

Foto: Charlie Jackson, Wikimedia Commons