Nyligen upptäcktes att ett par fjärilsarter i Costa Rica har ett hittills oupptäckt sätt att sätta färg på sina vingar. De stora, lysande gröna fält som pryder deras vingar, får sin färg av en grön vätska mellan deras vingmembran.

Vanligen skapas fjärilsvingars färger av pigmentkorn och/eller av optiska effekter av nanostrukturer i fjällen och vingmembranen. Även dessa båda fjärilar har vanliga pigmentfärgade fjäll i sina mörkare partier, och vitaktiga, halvgenomskinliga fjäll på den mattare undersidan av de gröna fälten. På ovansidan av de gröna fläckarna finns bara rudimentära fjäll, och mellan vingmembranens över- och undersida finns ett litet hålrum, 5-15 µm högt, med en cirkulerande, knallgrön vätska. Den gröna färgen består av lutein och bilin lösta i hemolymfa, fjärilarnas ”blod”. Lutein är ett gult färgämne, ett slags karotenoid, och bilin är en grupp gallpigment, som i detta fall är blågröna. Bägge färgämnena är mycket vanliga i djurvärlden, men hos andra fjärilar har man bara sett dem i form av pigmentkorn. När dessa fjärilar dör, eller om vingarna avlägsnas från kroppen, torkar eller koagulerar den gröna vätskan snabbt, och de gröna fälten bleknar. I dessa döda vingar finns då färgen bara kvar i form av pigmentkorn, och avståndet mellan membranen faller samman.

Siproeta stelenes

De bägge arterna tillhör båda praktfjärilarna, Nymphalidae, men är inte särskilt nära släkt; Siproeta stelenes, tillhör underfamiljen Nymphalinae (som t ex nässelfjäril och de andra svenska vinterpraktfjärilarna) medan Philaethria diatonica tillhör underfamiljen Heliconiinae (liksom våra svenska pärlemorfjärilar). Eftersom de båda studerade arterna inte är så nära släkt har troligen detta system med vätskefyllda membranfickor uppkommit vid (minst) två separata tillfällen evolutionärt sett. Kanske finns det fler arter och släkten med vätskefärgade vingar.

Foto Philaethria diatonica: Alexey Yakovlev, WikiCommons

Foto  Siproeta stelenes: simo.jara, WikiCommons