Efter drygt åtta år som fjärilsskådare är det fullbordat. Idag såg jag hen i Snöbärshäcken för andra gången på två dagar. Nu rusade jag ut med fjärilshåven och för en gångs skull: jag lyckades fånga hen TVÅ gånger och det råder ingen tvekan. Den fjäril som jag hävdar att jag sett för flera år sedan röstades på dessa sidor ner som "omöjligt" enär ifrågavarande fjäril var ytterst ovanlig på våra breddgrader. Nu ser jag en fråga om samma fjäril i Ångermanland medan jag bor i Smålandsskogarna och har som sagt sett den tidigare år och som tämligen ensam fjäril i trädgården vid denna tid.
Jag kontrollerade förstås teckningen av orange band på nedre vingparet, det bruna kropps- och vingpartiet och mötet med ett orange band på övre vingparet under de skimrande blå och vita fläckarna. Vingspannet mäter ca 7 cm. Om jag citerar min fjärilsbok "Fjärilar i färg" av Bengt-Ove Landin kring Förekomst och utbredning för Vanessa atalanta L. finner jag: "På blomrika marker, gärna i trädgårdar, går upp till ca 2000 m höjd. Arten är en vandrarfjäril, som årligen sträcker söderifrån långt upp mot norr.[Ångermanland?]
Arten övervintrar ej normalt i Sverige men förekommer regelbundet invandrande under försommaren; dessa immigranter fortplantar sig här och ger upp till en efter- och sensommargeneration, som flyger ända in i oktober. Larven lever på nässlor (Urtica), mera sällan på tistlar. [Såg jag inte rent av en liten "brunsvart larv med ljusa sidolinjer och gula tornar" som räddades från en gul frottéhanduk till grönskan idag?]
Så nu har jag gjort vad jag kunnat för Dagfjärilsövervakningen (med två iakttagelser noterade den 3 och 5 sept) och för släktet Vanessa atalanta L:
AMIRAL!