Bakgrund

De flesta av oss har säkert lagt märke till att dagfjärilar varierar i antal. Vissa arter, som aurorafjärilen, ser man bara på våren och försommaren medan citronfjärilen kan ses hela sommaren. Andra arter som tallgräsfjäril är mycket vanligare vartannat år. Fjärilar kan därför hjälpa oss att upptäcka och förstå miljöförändringar. Genom att systematiskt följa dagfjärilar och deras utbredning och antal går det att lista ut inte bara vilka faktorer som hotar och gynnar just fjärilar, utan även vad som påverkar de miljöer som fjärilar är knutna till.

Hur ska man då kunna jämföra om en art minskar eller ökar i antal? Detta frågade sig Ernest Pollard redan i slutet av 1960-talet. Han kom fram till att man skulle kunna få en pålitlig skattning av antalet fjärilsarter och individer i ett område om man regelbundet vandrade samma sträcka och räknade de fjärilar som flög i närheten av där man gick. Hans förslag var att räkna 2,5 m åt vardera sida, 5 m framåt och 5 m uppåt och att man skulle gå sträckan i normal promenadtakt med pauser när man behövde titta närmare på någon fjäril. Han började testa metoden vid Monks Wood Experimental Station i Cambridgeshire, Storbritannien. Sträckan gicks en gång i veckan under sommarhalvåret. Mer eller mindre samma metod används numera i fjärilsövervakning runt om i världen.

I Europa finns 2023 fjärilsövervakning i 38 länder. Övervakningen i Storbritannien har ökat från de första slingorna på 1960-talet till mer än tusen slingor årligen. I Norden var Finland först med denna typ av fjärilsövervakning, där man började räkna längs transekter 1999. Sedan 2010 finns övervakning även i Sverige och Norge. Den exakta utformningen av hur transekterna läggs upp och räknas varierar mellan länder men till största del står sig Ernest Pollards metodik från 1960-talet än idag som det bästa sätt vi har att följa fjärilspopulationers förändringar över tiden.

Övervakning av dagfjärlar kompletterar annan miljöövervakning av fåglar och andra djur på ett mycket bra sätt. Genom att de har många avkommor, korta generationstider och svarar snabbt på ändrade klimatförhållanden så kan de spegla miljöförändringar snabbt. Att de dessutom är relativt lätta att känna igen bidrar också till att de visat sig värdefulla som miljöindikatorer. I Europa har fjäilsövervakningsprojekten tillsammans kunnat visa både hur fjärilsarter i gräsmarker minskat drastiskt sedan 1990-talet och även visat hur de kan användas för att se närmare på hur länders fjärilsfauna förändras i ett föränderligt klimat.

Men sen är det ju en sak till. Det är genuint trevligt med dagfjärilar. De finns runt omkring oss, i alla möjliga färger och storlekar. Att räkna fjärilar är ett sätt att ta del av alla dessa arter som finns i ens närhet. Ofta behöver man inte resa långt bort för att överraskas av en vacker fjäril man inte sett tidigare. Den kan finnas helt nära, man behöver bara vara ute just när det är lagom varmt, lagom soligt, och rätt tid på året. Möjligheten att finna fjärilarna i sin närhet, se hur de ökar och minskar över tiden, och känna glädjen över att återse dem ett nytt år är sådant som många av oss tycker är det kanske allra mest inspirerande med att vara fjärilsräknare.