Vitvingar i minoritet kan drivas till specialisering
Det verkar inte bara fjärilsskådare som har svårt att skilja på skogsvitvinge, Leptidea sinapis, och ängsvitvinge, Leptidera juvernica. Arterna förekommer ju ofta tillsammans, och det har visat sig att vitvingehanar kan uppvakta honor av andra vitvingearter med samma entusiasm som honor av samma art, trots att det sällan eller aldrig leder till parning. I ett försök släpptes olika kombinationer av skogs- och ängsvitvingar ut i stora utomhusburar, och man undersökte sedan hur många honor som parats. Om det bara fanns ett ensamt par av samma art i en bur hade 10 av 12 honor parats efter en dag. Men om paret delade sin bur med fem par av den andra arten lyckades bara 8% av minoritets-arten para sig. Även om det fanns tre par av varje art i buren lyckades bara hälften av honorna para sig.
Ängs- eller skogsvitvinge?
Inte ens de själva verkar säkra.
Skogsvitvinge finns spridd över i stort sett hela Europa, oftast tillsammans med ängsvitvinge, eller, i Spanien, Sydfrankrike och Italien, Leptidea reali. Märkligt nog skiljer det sig mellan olika lokaler inte bara vilken art som är vanligast, utan också hur specialiserade deras val av habitat är. Försöket visar att om en Leptidea-art är mycket vanligare än den andra, kan den mer sällsynta arten få svårt att hitta en lämplig artfrände att para sig med. För att motverka det kan det löna sig för minoritetsarten att specialisera sig på ett habitat där majoritetsarten inte är så vanlig. Vilken art som är vanligast, och graden av specialisering kan t ex bero på i vilken turordning respektive art koloniserat ett område.
FULLTEXT PDF: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jeb.12106/pdf
Referens: Friberg M, Leimar O, Wiklund C (2013) Heterospecific courtship, minority effects and niche separation between cryptic butterfly species. J Evol Biol 26: 971–979. doi:10.1111/jeb.12106.