Allt varmare hösttemperaturer i norra Nordamerika verkar försena höstmigrationen av monarkfjärilar, Danaus plexippus. Under 29 år har flytten förskjutits med sex dagar per decennium, vilket kan få förödande konsekvenser.

Vid Cape May, på New Jerseys sydspets har man övervakat monarkfjärilens höstflyttning sedan 1992. Metoden kan synas något märklig för svenska förhållande, eftersom en ca 8 km lång slinga patrulleras tre gånger per dag per bil, och föraren noterar alla monarker som ses längs vägen. Men monarker är ju stora, iögonfallande fjärilar, och antalet fjärilar per dag ligger mycket nära liknande slingor som inventeras till fots. Antalet höstflyttande fjärilar varierar starkt, och visar ingen tydlig trend under de 29 år man undersökt. Däremot sker höstflyttningen allt senare. Flygtoppen, definierad som dagar med mer än 4% av de fjärilar man ser under 1 september–31 oktober, infaller nu mellan 16 och 19 dagar senare än 1992. Det finns ett starkt samband med hösttemperaturen; ju varmare september och oktober desto senare migrering.

Även om man inte sett någon tydlig minskning i antalet monarker som passerar Cape May har antalet fjärilar som övervintrar i Mexiko minskat drastiskt under flera decennier. Klimatförändringar kan vara en förklaring. Visserligen ger ett varmare klimat ganska gott om nektarkällor under tidig höst i de nordligare delarna av utbredningsområdet, men längre söderut är det mesta redan överblommat när de försenade monarkerna anländer. Färre nektarkällor och av sämre kvalitet gör att de endera inte klarar att nå övervintringsplatserna eller har så små fettreserver att de inte klarar övervintringen.

Bild: Fota av Famatin, via Wikimedia Commons