På Öland har finns blåvingar som betecknas som Aricia artaxerxes horkei, alltså en underart av midsommarblåvinge. Precis som midsommarblåvinge har den bara en generation per år, men den liknar mer rödfläckig blåvinge, och lägger sina ägg på solvändor, Helianthemum spp., precis som rödfläckig blåvinge.

Genetiska analyser av såväl midsommarblåvingar, rödfläckiga blåvingar och horkei-exemplar visar att de båda föräldraarterna är tydligt genetiskt skilda. De flesta horkei har däremot en blandning av genetiskt material från båda arterna, men könskromosomen Z har (nästan) bara midsommarblåvingens egenskaper. Det är intressant för hos rapsfjäril, Pieris napi, regleras antalet generationer per säsong just av gener på Z-kromosomen. Det kanske är orsaken till att horkei bara har en generation, som midsommarblåvinge.

Hybridiseringen skedde troligen för ca. 54 000 år sedan. Då låg Öland väl dolt under inlandsisen, så hybriden måste ha uppstått i isfria områden på kontinenten. Kanske har det också skett vid flera tillfällen. I norra England och norra Wales finns en population av Aricia som också är en blandning av A. artaxerxes och A. agestis, och i mycket liknar A. a. horkei. De brittiska fjärilarna har dock mitokondrie-DNA från A. agestis, medan horkei har mitokondrie-DNA från A. artaxerxes.

Förutom de öländska horkei fann man också en individ i sydöstra Blekinge som visade sig vara en hybrid. Denna sk. Blekingehorkei hade dock mer genetiskt material från midsommarblåvinge än de öländska, och härstammar troligen från en senare återkorsning med midsommarblåvinge.

Bilder från Jesper Boman, en av artikelförfattarna.