I Jena, Tyskland, pågår sedan 2002 ett stort projekt som studerar biodiversitet i gräsmarker, Jena-projektet (http://the-jena-experiment.de/). Som en del i detta har man undersökt innehållet av olika kolhydrater och aminosyror i nektar från 32 arter av gräsmarksörter.

Sockerhalten varierade mycket mellan olika växters nektar. Jordklöver (Trifolium campestris) hade hela 190 mg sockerarter per ml, men morot (Daucus carota) bara 5 mg/ml. Blommor vars nektar är mer skyddad, som hos ärtväxter och kransblommiga växter, hade i allmänhet högre sockerkoncentrationer, och en större andel utgjordes av sackaros, jämfört med blommor vars nekar var mer öppet exponerad, som hos korgblommiga och flockblomstriga växter. Den lite lägre mängden kolhydrater, och en större andel glukos och/eller fruktos hos öppna blommor minskar antagligen risken att deras nektar torkar, och därmed skulle bli så koncentrerad och seg att många pollinatörer inte skulle kunna suga upp den.

Alsikeklöver erbjuder framför allt en riktigt sockersöt nektar

De flesta växter hade mer socker än aminosyror i sin nektar, men det varierade mellan lika höga koncentrationer av socker och aminosyror i t ex sommarfibbla (Leontodon hispidus) till nästan 70 gånger mer socker hos ängsnäva (Geranium pratense), vars nektar knappt innehåller några aminosyror. Korgblommiga växter innehöll ofta en stor mängd aminosyror, och hade dessutom ofta en hög andel essentiella aminosyror, dvs sådana som kroppen inte kan producera själv. Ärtväxter hade ofta lite mer socker i sin nektar, och en klart lägre andel essentiella aminosyror.

De olika typerna av nektar kan locka olika pollinatörer. Arbetare hos honungsbin och humlor föredrar kolhydratrik nektar, medan t ex fjärilar, framför allt honorna, gärna söker upp nektarkällor som innehåller mer aminosyror.

Foton: CKG