Förändringar i vår miljö sker med en rasande fart, men eftersom mannaminnet är kort har vi lätt att glömma hur det egentligen var tidigare. Det vi anser vara en stor artrikedom idag skulle för bara några decennier sedan verka ganska mediokert. Långa tidsserier av observationer är nödvändiga för att se hur naturen förändras.

Den troligen längsta serien av dagfjärilsinventeringar i Nordamerika är från Californien, där tio transekter, från högt belägna bergspass ner till kusten, inventerats sedan 1973. Som exempel på hur fjärilsfaunan förändrats har man nu tittat närmare på den dag varje år då man sett flest arter vid en av lokalerna, Donner Pass i Sierra Nevada.

Den artrikaste dagen i serien inföll 1992, då man såg hela 62 arter. Det var ett extremt artrikt år, med många arter som kom upp från mer låglänta platser. Genom att jämna ut variationerna mellan enskilda år med hjälp av sk. glidande medelvärden, kan man tydligare följa förändringar i artrikedom under detta halvsekel av data.

Det visar sig att antalet observerade arter på årets artrikaste dag minskat med i snitt 0,28 arter per år sedan 1992, eller ca 10 arter färre numera. Uttryckt på ett annat sätt: i början av 1990-talet var chansen att se minst 47 olika arter på den artrikaste dagen ca 50%. Nu har den chansen minskat till 1%.

Utan tillgång till historiska data är det lätt hänt att man utgår från dagens artrikedom när man bedömer biodiversitet, t.ex. för naturvårdsinsatser. Detta ”nya normala” är ofta en urvattnad version av det som fanns för några årtionden sedan. Metodiska observationer blir dessutom allt mer sällsynta ju längre bak i tiden man söker. Varje vederhäftig historisk notering kan vara av mycket stor betydelse.

Reds anm. Nästan hela datamaterialet är insamlat av en enda person, prof. Art Shapiro. Fjärilsarterna och de tio lokalerna finns presenterade på en websida: http://butterfly.ucdavis.edu/

Bild: CATCTATTACCAC via Wikimedia Commons