Färg, storlek och genetik skiljer skogspärlemorfjärilens former
I Sverige förekommer skogspärlemorfjäril i två olika former; den vanligare Fabriciana adippe f. adippe med glänsande silvervita pärlemorfläckar på undersidan och Fabriciana adippe f. cleodoxa vars undersida har matta, gula fläckar. När insamlade exemplar från Småland, Öland och Gotland av båda formerna jämfördes var den silvervita adippe-formen lite större, hade mörkare vingar och reflekterade UV-ljus från pärlemorfläckarna. adippe-honorna reflekterade dubbelt så mycket UV som hanarna. cleodoxa-formen reflekterade bara ca. en femtondel så mycket UV-ljus från motsvarande gula fläckar, och vingarna hade fler gröna fjäll.
Skogspärla av cleodoxa-formen. Foto: J. Tyllinen
Genetiskt skiljde sig de båda färg-formerna åt på flera sätt. Även om man inte i den här studien kunnat identifiera en genetisk orsak till de både formerna, är det lite extra spännande att finna skillnader i UVRh1, en gen som kodar för det protein som gör att fjärilar kan se UV-ljus. cleodoxa hade bara en variant av genen, medan adippe hade tre olika.
Möjligen ger adippe-formen vissa fördelar i miljöer med växlande sol och skugga, där större, mörkare vingar underlättar värmeregleringen och silverfläckarna kan förvilla ett rovdjur. I öppnare landskap kan cleodoxa-formens mer dämpade färgskala lättare smälta in i miljön.
Bilder: Skogspärlemor-hona av adippe-formen Foto: CKG
Skogspärla av cleodoxa-formen. Foto: J. Tyllinen, från laji.fi under CC-BY-NC-4.0-licens