Fenders blåvinge, Icaricia icarioides fenderi, återfinns bara i små områden av prärien i Willamette Valley, Oregon, USA. Sedan européerna koloniserade området under tidigt 1800-tal har mer än 99% av präriemarkerna försvunnit, och den naturliga förskogningen av prärien, klimatförändringar och konkurrens från främmande arter har utgör påtagliga hot mot de sista prärieområdena. Prästkrage, Leucanthemum vulgare, fodervicker, Vicia sativa, och smalbladigt lin, Linum bienne, hör till de ursprungligen europeiska arter som på mer eller mindre invasivt sätt gjort sig hemmastadda på prärien. När man registrerat vilka växter blåvingarna använder som nektarkällor har man sett tydliga skillnader mellan hanar och honor. Hanarna var inte särskilt nogräknade och hela 53% av blombesöken gjordes på främmande arter. Honorna var desto kräsnare och 80% av deras nektarsök gick till inhemska blomsterarter. De valde inhemska arter betydligt oftare än vad som kunde förväntas av deras andel av alla tillgängliga blommor.

Vad denna könsskillnad beror på är inte helt klart. En av honornas favoritväxter är Kincade-lupin, Lupinus oreganus, syn. L. sulphureus kincaidii, som också är den vanligaste värdväxten för larverna. I vissa fall verkar hanarna ha bytt från en inhemsk vicker-art som blivit allt ovanligare till den numera vanligare, snarlika fodervickern. Oavsett orsaken så visar detta att det är viktigt att undersöka om hanar och honor har olika miljökrav när man vill skydda en hotad fjärilsart. Det är också bra att veta om och hur främmande arter samspelar med inhemska arter innan man sätter in naturvårdsåtgärder, vare sig det gäller utrotande av främmande arter eller skydd av hotade inhemska arter.

Foto Cheryl Schultz for the U.S. Fish & Wildlife Service, via Wikimedia Commons