Under det senaste decenniet har veronikanätfjäril, Melitaea britomartis, kronärtsblåvinge, Plebejus argyrognomon,och den sydsvenska underarten av mnemosynefjäril, Parnassius mnemosyne ssp. argiope, försvunnit från Sverige. En svensk studie har granskat vilken betydelse extremväder och befintliga bevarandeåtgärder påverkat dessa populationer.

De är högprioriterade för olika bevarandeinsatser i Sverige, och mnemosynen även i EU, men det har uppenbarligen inte varit tillräckligt. Alla tre arter är specialiserade både vad gäller värdväxter och habitat, och på olika sätt knutna till det äldre, småskaliga jordbrukslandskapet. De svenska populationerna lever också på nordgränsen av sitt utbredningsområde.

Flera samverkande faktorer påverkar populationers och arters överlevnad. En mer storskalig markanvändning inom jord- och skogsbruk slukar de små refuger av nektarkällor, värdväxter och mikroklimat som specialisterna är beroende av. De få lämpliga lokaler som finns kvar blir också allt mer isolerade. Fler och mer uttalat extrema väderhändelser påverkar även de bästa lokalerna. De sista veronikanätfjärilarna sågs i samband med den stora torkan under 2018, och kronärtsblåvingen året därpå. Bägge är beroende av varma gräsmarker med tunt jordlager, och troligen torkade deras värdväxter bort. De sydsvenska mnemosynefjärilarna höll sig kvar till 2023, men efter fem rekordvarma somrar i rad verkar deras livsmiljö försämrats så mycket att populationen dog ut.

Är det då helt hopplöst? Författarna påpekar att i Estland har mnemosynen ökat under de senaste decennierna, och i Finland har man framgångsrika försök med återutsättning av mnemosyne. För att hejda en fortsatt utarmning av insektsfaunan behövs samarbete mellan myndigheter, universitet och organisationer för att återskapa nätverk av lokaler, och inte minst underhålla dem.

Foto: J. Tyllinen, från www.laji.fi  (CC 4.0)

(Mer om de finska försöken finns t.ex. här: Finska försök att återetablera mnemosynefjäril)