Genom att slå gräsmarker med slingrande kanter, och variera formen på den klippta ytan varje gång, uppstår en mosaik av små ytor i kantzonen. Variation i höjd ger plats för fler växtarter och olika utvecklingsstadier. Detta lockar i sin tur en större mångfald av bin, fjärilar och andra småkryp.

Att det inte är bra för insekter och andra småkryp att så stora ytor gräsmark på en gång är känt sedan länge. Många försök har gjort där man slår gräset i rutor eller ränder enligt olika scheman och med varierande framgång. I Belgien har man fört fram en metod där gräsmarker slås med slingrande kanter istället för längs raka linjer, på engelska kallad sinus management eller meandering mowing. Vid varje slåttertillfälle slås två tredjedelar av ytan, men formen på den klippta ytan varieras varje gång. Vissa delar av kanten klipps ner vid första tillfället men lämnas orörda vid nästa slåtter. Några delar slås inte alls. Därmed uppstår en mosaik av små ytor i kantzonen. Med sin variation i höjd ges plats för fler sorters växter, och växter i olika utvecklingsstadier. Detta lockar i sin tur en större mångfald av bin, fjärilar och andra småkryp.

Tre års slåtter med två slåttertillfällen per år konsekvent på högre antal bin och fjärilar på marker med ”slingrande slåtter” jämfört med matchande gräsmarker där man slagit i stora, rektangulära block. Även antal arter och Shannons diversitetsindex visade på signifikanta skillnader till fördel för de slingrande kantzonerna.

Första slåttern slås 2/3 av området. Hela mittdelen slås alltid, men kanterna slås i mjuka bågar, så en tredjedel får växa vidare till nästa slåtter.

Andra slåttertillfället slås återigen 2/3, men kanterna klipps i ett nytt bågmönster, som delvis överlappar första klippningen.

Vid tredje slåttern följer kanterna ännu ett nytt mönster. Två tredjedelar blir alltid kortklippt, men i kanterna finns nu små områden med ganska låg vegetation som klipptes under föregående slåtter, ytterligare några som slogs vid första slåttern och några bitar som ännu fått stå orörda. Ju längre man använder systemet, desto mer komplex blir kantzonen.