Många av odlingslandskapets fjärilsarter gynnas av omgivningar med mycket skog. Även om de lever i gräsmarker och andra öppna miljöer skyddar skogen från hård vind, vilket kan underlätta för små arter och dåliga flygare att sprida sig i landskapet.

Odlingslandskapets fjärilar, vare sig de finns på öppna gräsmarker, i åkerrenar eller i skogsbrynet påverkas inte bara av hur markerna sköts, utan också hur omgivande marker ser ut. I Finland har man funnit att mer än hälften av dessa fjärilsarter gynnas om gräsmarkerna omges av skog. Artrikedomen ökade framför allt i åkerkanterna, och antal fjärilar ökade mest i skogsbrynen. Mest gynnades vitfläckig guldvinge, Lycaena virgaureae, skogspärlemorfjäril, Argynnis adippe, ängspärlemorfjäril, Argynnis aglaja, och brunfläckig pärlemorfjäril, Boloria selene. För varje 10% mer skog som omgav gräsmarker fördubblades antalet skogspärlemorfjärilar. Lika mycket ökande brunfläckig pärlemorfjäril i åkerrenar och skogsbryn.

Flera små fjärilsarter, som t ex puktörne-, silver- och ängsblåvinge, Polyommatus icarus, P. amandus och P. semiargus (syn. Cyaniris semiargus) gynnades av mer skog kring åkerkanterna, men antalet fjärilar påverkades inte på öppna gräsmarker eller i skogsbrynen.

Även de arter som annars anses minska i Finland, som darrgräsfjäril, Coenonympha glycerion, hedpärlemorfjäril, Argynnis niobe, och violettkantad guldvinge, Lycaena hippothoe, ökade med i snitt 15% med 10% mer skog i landskapet.

De allra vanligaste arterna som luktgräsfjäril, Aphantopus hyperantus, mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, och älggräspärlemorfjäril, Brenthis ino, påverkades i betydligt mindre grad eller inte alls av mängden omgivande skog.

Foto: CKG