Honor av vinbärsfuks, Polygonia c-album, och tistelfjäril, Vanessa cardui (syn. Cynthia cardui), är inte så nogräknade med kvalitén på de nässelblad där de lägger sina ägg. Som väl är kan deras larver klara sig tämligen bra även på sämre blad, och dessutom är nykläckta larver ganska bra på att ta sig till bättre ”betesmarker”.

Nässelfjärilar, Aglais urticae, och påfågelöga, Aglais io, (syn. Inachis io), är däremot mer kräsna vid val av plats för äggen, och deras larver klarar sig sämre på dåliga nässelblad och har svårt att ta sig till bättre matplatser.

Man skulle kunna tänka sig att detta hänger samman med att vinbärsfuks och tistelfjäril räknas som generalister, och använder flera värdväxter för sina larver, medan nässelfjäril och påfågelöga är specialister och bara använder brännässlor, Urtica dioica, som värdväxt. Men fullt så enkelt är det inte, för amiralfjärilen, Vanessa atalanta, är också specialiserad på nässlor, men amiralshonor lägger även ägg på sämre platser, och deras larver har inga problem att ta sig till bättre nässelblad; flera av dem tog sig till och med ett mellanmål av själva nässelstjälken.

Foto: CKG