De koncentrationer av neonikotinoider som finns i åkerkantens växter kan påverka kålfjärilens, Pieris brassicae, utveckling. Även mycket låga doser ger en kortare förpuppningstid, och den vuxna fjärilens får kortare vingar.

De insektsmedel som kallas neonikotinoider har de senaste åren hamnat i fokus eftersom de verkar ha betydligt större påverkan på jordbruksmiljön än vad man trodde då preparaten lanserades på 1990-talet. Det används f.a. för att bekämpa skadedjur som jordloppor på raps mm, men är inte riktat mot fjärilar. För att undersöka effekten på larver av kålfjäril vattnades kålplantor med olika halter av neonikotinoiden imidacloprid. Koncentrationen i kålbladen motsvarade dem man kan finna i växter i åkerkanter till behandlade grödor, och var inte så hög att larverna dog av behandlingen. Larverna åt lika bra av behandlad kål som av plantor som bara fått vanligt vatten. Däremot hade larver som fått neonikotinoider i snitt ca. ett dygn kortare förpuppningstid än obehandlade. De vuxna fjärilarna hade också kortare framvingar om de fått neonikotinoider som larver. Skillnaden var större än skillnaden mellan hanar och honor i experimentet, men ungefär lika stor i alla experimentets doser. Eftersom man vet att neonikotinoider påverkar beteendet hos t ex humlor undersökte man om larvernas beteende påverkades vid simulerade attacker av rovdjur, men fann ingen effekt.

Foto: CKG