Monarkfjäril, Danaus plexippus, är mest känd för sina långa årliga migrationer i Nordamerika. Men det bildar också stationära populationer. Ju fler generationer de varit bofasta desto mindre, kortare vingar får de.

Monarkfjäril är den mest kända och studerade migrerande fjärilsarten. Men monarkfjäril växlar mellan migrerande och och stationära populationer när de finner lämpliga områden där de kan överleva året runt. I Central- och Sydamerika, och i Karibien finns urgamla stationära populationer, som skiljer sig både till utseende och genetiskt från de migrerande artfränderna. I södra Florida och Californien utgör de stationära populationerna närmare hälften av de monarker som förekommer i området. Under de senaste tvåhundra åren har monarkfjärilen också etablerat sig på öar i Stilla havet och Atlanten och i Australien. Eftersom monarken är en stor och färggrann fjäril har dess spridning till nya områden uppmärksammats och har ofta samlats in till både privata och vetenskapliga samlingar.

Genom att mäta vingstorlek och -form på över 6000 monarkfjärilar insamlade under 180 år, och från hela utbredningsområdet har man sett tydliga skillnader mellan individer som först anländer till ett område, och där grundar en ny, stationär population, och fjärilar från sedan länge etablerade fasta populationer. Pionjärerna har generellt större vingyta och markant utdragna framvingespetsar. I de flesta populationer som etablerats under de senaste tvåhundra åren ser man också att ju längre de varit stationära desto mindre vingyta och kortare framvingar har de.

Schematisk jämförelse mellan fjärilar från migrerande population (orange) med stor vingyta och utdragna vingspetsar, och sedan länge stationär population (blå), med mindre och kortare vingar. (red.s illustration, baserad på Fig. 3 i artikeln)

Det beror inte på miljöskillnader, eftersom fjärilar från migrerande respektive stationära populationer som fötts upp under identiska förhållanden ser ut som sina föräldrar. Fjärilar från de mycket gamla Syd- och Centralamerikanska och karibiska populationerna visar heller ingen skillnad vingform sedan mitten på 1800-talet, då de äldsta museiexemplaren samlades in.

Foto: © Derek Ramsey, Wikimedisa Commons