Den mest artrika franska fjärilsfaunan återfinns i miljöer med en blandning av skog och gräsmark, spetsat med en liten andel andra landskapstyper. Även gräsmarks-specialister var talrikast i områden där omkring hälften av arealen var skogsmark.

Data från 5669 fjärilsinventeringar från de två franska regionerna kring Orleans och Dijon har använts för att undersöka hur landskapet påverkar mångfalden av fjärilar. De 144 funna fjärilsarterna delades in i grupper baserat på deras val av habitat, val av värdväxter, deras mobilitet, antal generationer per år och övervintringsstadium, totalt 19 olika grupper

Fördelningen mellan skogsmark, gräsmark och odlingslandskap hade stor betydelse för de flesta slags fjärilar, och var viktigare än hur olika områden av samma typ hänger samman, eller den kombinerade effekten av antalet olika landskapstyper och proportionerna dem emellan. Viktigast var miljön inom 250 meter från inventeringslokalen. Totalt antal arter var högst när omgivningarna bestod av 60% skog, 30% gräsmark och 10% åker, våtmark eller bebyggelse. Arter knutna till skogsmark ökade ju mer skog det fanns, vilket man ju förväntar sig. Däremot fanns det flest arter av gräsmarks-specialister när andelen gräsmark var 55%, för att sedan minska med ökande andel gräs. Omgivande skog ger vindskydd, lite svalare miljöer, alternativa nektarkällor etc. vilket kan vara gynnsamt även för gräsmarksarterna. Ju större andel odlad mark desto färre arter återfanns, vilket kan hänga samman med att stora, intensivt brukade marker ofta saknar refuger i form av åkerkanter, små skogsholmar eller trädgårdar. Enda undantaget var de mest flygstarka fjärilarna. Dagens utveckling mot allt större områden med enhetlig miljö riskerar att ytterligare försämra den biologiska mångfalden.

Foto: CKG