När ängsnätfjärilens, Melitaea cinxia, larver lever tätt tillsammans syskongrupper växer de bättre. Dessutom blir de bättre på att försvara sig mot parasiterande steklar.

Sociala insekter, som t ex bin, har ett mycket effektivt immunsystem. Vissa andra insekter lever under kortare eller längre perioder tätt tillsammans. Ängsnätfjärilens larver lever i syskongrupper, från några få upp till hundratalet larver tillsammans. För att se om trängsel påverkar deras immunsystem och därmed deras förmåga att stå emot angrepp av parasitoider föddes ängsnätfjärils-larver upp endera i trängsel, 12 larver i samma bur, eller bara 4 tillsammans i lika stor bur. När de förpuppats utsattes hälften av dem för en puppglansstekel, Pteromalus apum.

Larver som fötts upp tätt tillsammans utvecklades snabbare, och blev tyngre puppor. Mer än 90% av de puppor som inte utsattes för parasitstekeln utvecklades till fjärilar, men bara ca. en fjärdedel av dem som parasiterades.

I puppor av fjärilslarver som växt upp tätt tillsammans utvecklades en mindre andel av parasitstekellarver till flygfärdiga steklar än från glest uppfödda puppor. För att fjärilen ska utvecklas måste den kunna döda samtliga stekellarver, vilket de oftast inte klarade, men det kan ju ändå vara en vinst för ängsnätfjärilar i området att färre parasitsteklar utvecklas.

Puppglansstekeln lägger färre ägg i puppor från larver som levt få tillsammans, och hela 70% av nästa generation steklar blir hanar. Stekelhonorna kan välja vilket kön deras larver ska ha, och att föda upp en hane drar mindre resurser än honor. Puppor från ”enstöringarna” verkar uppfattas som av sämre kvalitet, och därför lägger hon färre ägg i dem och framför allt hanar. Men dessa puppor kan alltså inte försvara sig mot angreppet lika bra, varför en betydligt större andel av larverna kan utvecklas till steklar.

Foto Sven Damerow, Wikimedia Commons