
Slåttergräsfjäril från intensivbrukad mark försöker anpassa sig till nektarbrist
Intensivt brukad jordbruksmark är fattig på nektarkällor av hög kvalitet, som är betydligt vanligare i extensivt brukade marker. Slåttergräsfjärilar, Maniola jurtina, verkar på flera sätt anpassa sig efter mängd och kvalitet på tillgänglig nektar.
I ett försök fångades totalt 960 unga slåttergräsfjärilar från fyra intensivt brukade områden och från fyra extensivt odlade områden. Fjärilarna placerades under två dygn i stora nätburar med endera blommor av rödklint, Centaurea jacea, eller rödklöver, Trifolium pratense. Dessutom fördelades blommorna olika, endera 100 blommor eller bara 10 blommor per bur med 12 hanar och 12 honor. Rödklint saknas nästan helt i de intensivbrukade områdena, och innehåller nekar med mer och bättre sockerarter och aminosyror än rödklöver, som finns överallt, men har mer utspädd nektar med sämre kvalitet.
Både hanar och honor från intensivt brukade områden var tyngre än sina släktingar från blomrikare marker. Detta antas bero på att de ”buffrar” mer resurser som larver för att kunna klara sämre förhållanden som fjärilar. De förlorade också mindre i vikt under försöket.
Efter två dygn i buren sattes de i enskilda burar med fri tillgång till honungsvatten, för att undersöka äggläggning och hur långlivade de blev. Av de honor som bara haft tillgång till 10 klöverblommor lade 40% inga ägg alls, jämfört med bara 7% av honor med 100 blommor eller tillgång till rödklint. Honor från extensivodlade marker lade lika många ägg oavsett behandling, men honor från intensivodlade marker som fått 10 klöverblommor lade bara ett fåtal ägg. Honorna levde i snitt ca 14 dagar, men de från intensivbrukade områden som bara fått ett fåtal klöverblommor klarade sig bara 5 dagar efter försöket. Tillsammans med den klart lägre äggläggningen kan det innebära problem för arten att överleva i intensivt brukad jordbruksmark.
Foto: M. Unger, www.lepidoptera.se