I dag såg jag denna pärlemorfjäril, jag har aldrig tidigare stött på denna art. Jag får det till det är en myrpärlemorfjäril. Bilden tagen i Niemisel, Norrbotten.
Med vänlig hälsning
Leif

I dag såg jag denna pärlemorfjäril, jag har aldrig tidigare stött på denna art. Jag får det till det är en myrpärlemorfjäril. Bilden tagen i Niemisel, Norrbotten.
Med vänlig hälsning
Leif
Dagfjärilar, rhopalocera, är huvudsakligen dagaktiva fjärilar. Det finns över 19 000 kända arter dagfjärilar i världen, varav cirka 110 i Sverige. Dagfjärilarna känner dofter med hjälp av antenner på huvudet och ser med stora facettögon. Dom äter nektar med sugsnabel, som kan rullas in och ut. De tre benparen (två hos Nymphalidae, där är första benparet tillbakabildat!) återfinns på den slanka kroppens undersida och på ovansidan finns ofta färgstarka brett triangulära vingar som när de vilar är resta mot varandra över ryggen.
Apollofjäril, Parnassius apollo, art i familjen riddarfjärilar. Apollofjäril är en mycket stor vit dagfjäril med svarta och röda fläckar. Den är rödlistad eftersom den minskar starkt i hela landet utom på Gotland.
Påfågelöga, Inachis io, art i familjen praktfjärilar. Påfågelögat kännetecknas av tydliga blå ögonfläckar mot en rödbrun bakgrundsfärg. Fjärilen övervintrar som vuxen och därför kan den ses mycket tidigt på våren.
Sorgmantel, Nymphalis antiopa, art i familjen praktfjärilar. Den har mörkt sammetsbruna vingar med bred, gul ytterkant och äter bland annat sav och rutten frukt. Sorgmantel finns i hela Sverige.
Svensk Dagfjärilsövervakning utförs i samarbete med Naturvårdsverket, Lunds Universitet, ArtDatabanken, Sveriges Entomologiska Förening och Butterfly Conservation Europe.
Svensk Dagfjärilsövervakning
Lars Pettersson
Ekologihuset
223 62 Lund
Telefon: 046-222 3818 (Lars Pettersson)
Hej Leif,
Jag instämmer, kan inte få det till annat. Har dock endast sett denna fjäril på riktiga mossar, så det steniga underlaget känns inte som den rätta biotoper.
Mvh
Tomas
Hej Tomas,
Tack för svar!
Jag håller med dig angående biotop. Platsen för fyndet är en igenväxande tomtmark som ligger nära stranden av ett igenväxande träsk. Det är sumpigt vid stranden. Jag kan ändå tycka att det hela stämmer dåligt med vad man kan läsa i litteraturen om denna arts preferenser vad gäller biotop. Man får dock aldrig upphöra att förvånas över naturens nycker. Det är ju bland annat det som gör det så intressant med allt som har med naturen att göra.
Mvh
Leif
Ser ut att stämma fint/Lars