Honor av puktörneblåvinge, Polyommatus icarus, kan variera mycket i färg, från helt brun till nästan helt blå med lysande orange kantmånar. Undersökningar av honor både från museisamlingen vid Biologiska museet i Lund och i fält försöker förklara denna stora variation.

Även om de skånska honorna är nästan helt bruna och honor i norra halvan av landet oftast är mer blå, finns det ingen tydlig gradient från norr till söder, som ofta hävdats. Istället är det en mosaik av blå respektive bruna områden spridda över landet.

Områden med bruna respektive blå honor av puktörneblåvinge finns spridda från norr till söder. Illustration från artikeln, tillhandahållen av författare.

Mängden blått på vingarna beror på en samverkan mellan temperatur och genetik. I uppfödningsförsök gav larver från Öland, som är ett ”blått område”, upphov till blå honor. Men de honor som utvecklats i 18ºC blir ännu mer blå än de som haft 26ºC under utvecklingen. På motsvarande sätt blev skånska honor, dvs. från en ”brunt område”, lite mer blå i den svalare temperaturen än i den varmare behandlingen.

Vårgenerationen brukar också vara mer blå än sommargenerationen, vilket troligen beror på de naturliga temperaturskillnadena.

Undersökningar av vingfjällens nanostruktur visar att den blå färgen uppkommer på samma sätt hos honor och hanar. Det gör det troligt att den styrs av samma genetiska faktorer hos båda könen.

Den stora variationen kan vara en fördel på flera sätt. Färgen påverkar temperaturreglering, kamouflage, signalering till både samma och motsatt kön etc. En större färgvariation kan ge möjlighet till anpassningar till t.ex. lokalt klimat och säsongsvariationer.

Foton av blå och brun hona: CKG