Neonikotinoider är en typ av bekämpningsmedel mot insekter introducerades på 1990-talet. Under 2000-talet har deras användning i jordbruket ökat mycket snabbt. De används framför allt för att beta utsäde av raps och stråsäd. De är långlivade ämnen, med en halveringstid i jord på mer än 1000 dagar.

Från UK Butterfly Monitoring Scheme (UKBMS) kom uppgifter om 17 vanliga fjärilar som lever och förökar sig i det brittiska odlingslandskapet för åren kom 1984–2012. Fjärilsdata analyserades tillsammans med uppgifter om klimat för samma period och data om neonikotinoid-användning

Som förväntat såg man samband mellan antal fjärilar under ett visst år och temperatur och nederbörd, men man fann också ett mycket starkt negativt samband med hur stor areal som använt neonikotinoider. Hela 15 av de 17 arterna minskade med ökad användning av bekämpningsmedlet.

Under perioden 1984–1998, dvs när dessa bekämpningsmedel endera inte fanns alls, eller deras användning var ganska begränsad, ökade faktiskt dessa fjärilsarter med ca 10%. Under andra halvan av studieperioden, 1999–2012, när neonikotinoiderna minskade istället populationerna med ca 20%. Mindre tåtelsmygare, Thymelicus lineola, större tåtelsmygare, Thymelicus sylvestris, och nässelfjäril, Aglais urticae, har alla minskat med mer än 60% under 2000–2009.

Man fann också en tydlig geografisk skillnad, där den största nedgången i antal fjärilar skett i England, där man också använder mest neonikotinoider. I Skottland är däremot fjärilspopulationerna i stort sett stabila, och där används relativt litet neonikotinoider.

Eftersom UKBMS inventerar fjärilar i många olika slags miljöer, och de valda 17 arterna inte enbart återfinns i jordbrukslandskapet, är effekten av neonikotinoider snarare underskattad än överdriven i studien.

Foto: CKG