För 165-120 miljoner år sedan fanns inga fjärilar, men en grupp nätvingar, sk. kalligrammatider, från denna period var mycket lika fjärilar. De var stora, upp till 16 cm vingbredd, vingarna hade fjäll och mönster som liknar de ögonfläckar som är så vanliga på nutida fjärilar.

Dessa stora, fjärilslika nätvingar dog ut ca 40 miljoner år före de första fjärilarna dök upp. Dagens nätvingar (t ex stinksländor) har inga vingfjäll, och vingarna saknar så gott som alltid pigmenterade fläckar. Kalligrammatidernas vingar verkar däremot ha innehållit pigmentet melanin, precis som dagens fjärilar. Vingfjällen var spadformade, med smala fästen och en ribbad struktur. Dessutom hade de långa, flexibla, rörformade mundelar, snarlika fjärilarnas sugsnabel, och analys av ett fossil tyder på att den innehållit en nektarliknande väska. Man har även funnit pollen vid huvud och mundelar. Samtida fossil av vissa nakenfröiga växter har haft långa rörformiga blommor, som verkar ha haft nektarproducerande organ i botten. Mycket talar därför för att kalligrammatider hade ungefär samma roll i sin miljö som fjärilar bland nutida växter.

Bilden visar en nutida fjäril (eng.: Owl butterfly, Caligo memnon) och en fossil kalligrammatid nätvinge, Oregramma illecebrosa, som båda har ögonfläckar på de stora vingarna, vingfjäll och flera andra snarlika drag, trots att de tillhör helt olika insektsgrupper.

Foto Caligo memnon: James Di Loreto; Foto fossil kalligrammatid: Conrad Labandeira och Jorge Santiago-Blay