Kvickgräsfjäril, Pararge aegeria, förknippar vi ju mest med skogsgläntor, men den finns spridd i hela Europa, och i Nordafrika. Under den senaste istiden var Nordafrika en viktig tillflyktsort för många djurarter som sedan kunde återkolonisera Europa. Här har man tittat närmare på kvickgräsfjärilar från Tunisien, och från Atlasbergen och oaser i Saharas norra utkant i Marocko, och jämfört dem med belgiska och franska populationer. Det visade sig att de europeiska populationerna ganska tydligt skiljer sig från de nordafrikanska, men det var relativt liten skillnad mellan de olika nordafrikanska populationerna. Oaserna är isolerade från varandra och från Atlasbergen av stenöken, som fjärilarna ytterst sällan kan korsa. Trots det har de lika stor genetisk variation som andra grupper. Den enda skillnaden man hittade var att oas-fjärilar i genomsnitt hade lite mer långsmala vingar, ett särdrag som brukar förknippas med bättre spridningsförmåga.

För att läsa mer om Nordafrika som refug för olika djurarter under istiden se t ex: Husemann M, et al. Palaearctic biogeography revisited: evidence for the existence of a North African refugium for Western Palaearctic biota. J Biogeogr. 2014;41: 81–94. doi:doi:10.1111/jbi.12180 http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jbi.12180/pdf

Foto: CKG