När vinbärsfukshonor, Polygonia c-album, letar efter växter för äggläggning växer en del av deras hjärnor som har med minne att göra. Kanske behöver vinbärsfuksen mer minne för att jämföra många möjliga värdväxtarter. Påfågelöga och nässelfjäril, Aglais io, Aglais urtica, är specialiserade på nässlor, och hos den sker ingen liknande tillväxt.

När en fjärilshona ska lägga sina ägg måste hon bearbeta en stor mängd sinnesintryck för att välja en lämplig värdväxt av god kvalitet och lämpligt utvecklingsstadium. Det kan vara besvärligt nog för fjärilar som bara har en art som värdväxt. För generalister, som kan använda sig av många olika slags växter blir problemet snabbt mycket komplicerat, när olika växtarters för- och nackdelar ska vägas mot varandra.

Insektshjärnor har en struktur kallad svampkroppar som arbetar med sammankoppling av sinnesintryck, inlärning och minne. Det är känt att svampkropparna ökar i volym hos insekter som får nya sinnesintryck. I en svensk studie jämfördes svampkropparnas storlek hos nyparade honor med dem som endera bara fått fina brännässlor, Urtica dioica, att lägga ägg på, eller som placerats i en mer komplicerad miljö, med bra och dåliga nässlor, andra potentiella värdväxter för vinbärsfuks, och växter som inte alls är av intresse. Hos påfågelöga och nässelfjäril skedde inga större förändringar, men hos vinbärsfuksarna ökade svampkropparnas storlek tydligt hos de honor som hamnat i den ”komplicerade” miljön.

Den stora fördelen med att kunna använda flera olika värdväxter är förstås att det nästan alltid finns något som larverna kan klara sig på, även om det inte är optimalt. En av nackdelarna kan vara att det kräver mer ”processorkraft” att utvärdera omgivningen, och hjärnvävnad är mycket kostsamt att producera.

Foto: CKG