Rapsfjärilshanar, Pieris napi, avger ett citrondoftande feromon kallat citral när de uppvaktar honor. Citral är egentligen en blandning av två snarlika ämnen, och för att feromonet ska locka honorna behövs bägge komponenterna och i rätt proportioner.

Hos nattfjärilar, där det oftast är honan som avger feromoner för att locka hanar, brukar varje luktreceptor bara reagera på ett specifikt doftämne, och för att utlösa t ex ett parningsbeteende måste alla enskilda ämnen som ingår i en feromonblandning finnas med. Hos dagfjärilar, åtminstone rapsfjärilar, verkar det fungera lite annorlunda. Här är det ju hanarna som avger doftämnen. Feromonet citral är egentligen en blandning av geranial och neral, som är två isomerer, dvs. molekylerna har samma sammansättning, men är ”tillknycklade” på olika sätt. Trots att de är så lika ger de olika respons i antennloberna, som tar emot alla doftsignaler. Båda komponenterna måste finnas med och i rätt proportioner för att utlösa parningsbeteende hos honan. Hos rapsfjärilen är inte varje luktreceptor i antennloberna lika specifikt känslig för ett enda ämne, utan kan reagera olika starkt på flera likartade ämnen. När fjärilen känner en viss doft svarar olika grupper av nervceller olika starkt, och resultatet blir ett unikt ”mönster” av aktivitet i olika delar av antennloberna. Samma nervceller som reagerar på neral reagerar t. ex. på en del ämnen som finns i olika växter, och på ämnen som fungerar som anti-afrodisiaka, dvs som dämpar eller stoppar parningsbeteende. Men varje ämne har sin speciella signatur som fjärilen kan tolka, nästan som ett id-foto.

Foto: CKG