I vila sitter en makaonfjäril, Papilio machaon, helst med vingarna hopslagna, men när den blir skrämd slår den ut med vingarna och visar upp sin praktfulla gula och svara teckning. Men den har ju inga egentliga ögonfläckar, så kan det vara tillräckligt avskräckande för att hålla predatorer borta?

I ett försök satte man in talgoxar i ett rum med en död makaonfjäril, vars vingar monterats i utspänt läge, och en levande fjäril, som kunde röra vingarna efter eget behag. Fåglarna visade ingen större tvekan att attackera den döda fjärilen (eller den mjölmask som satt intill den), medan det tog i snitt fyra gånger längre tid innan den vågade ge sig på den levande fjärilen. Så gott som varje gång talgoxen närmade sig slog fjärilen ut sina vingar, och oftast flydde då fågeln, eller åtminstone hoppade undan. Man kollade också att talgoxar verkligen äter makaonfjärilar, genom att ge dem en död fjäril när de satt i sin "vanliga" bur. Talgoxarna åt upp dem utan att tveka, trots att de hade gott om annan mat, och visade inga tecken på att må dåligt efteråt. Kontentan måste bli att chockeffekten av att snabbt exponera de klassiska varningsfärgerna gult och svart för att är ett rätt effektivt sätt skrämma undan en småsugen predator.

Foto: CKG