Konsten att laga en sugsnabel
De flesta fjärilar kan återförena sin sugsnabel om dess halvor av någon anledning separerats. Saliven verkar ha en avgörande roll för att kunna utföra reparationen.
En sugsnabel består av två halvor sammanhållna av mikroskopiska strukturer på ovan- och undersidan. När halvorna förenas bildar de en kanal mellan sig, som fjärilen använder för att suga upp nektar och andra vätskor.
Sugsnabeln sammanfogas när den färdigbildade fjärilen kläcks ur sin puppa, men ibland kan delarna separera helt eller delvis, t ex om den skadas vid en predatorattack eller annan mekanisk påverkan.
Lite sliten tistelfjäril, men med fullt fungerande sugsnabel
När man i experiment försiktigt delar sugsnabeln längs hela dess längd ser man att de flesta fjärilar ganska snabbt kan reparera den. Dagfjärilar som enbart lever av nektar, såsom monarkjäril, Danaus plexippus, har en slät sugsnabel som redan efter 10 minuter till stor del reparerats, och efter en timme är helt återställd. Fjärilar som ofta suger vätska från t ex ruttnade frukt eller exkrementer, såsom tistelfjäril, Vanessa cardui, har små borst på sugsnabelns yttre ände. För dem tar reparationen lite längre tid, men efter ett dygn hade 80% reparerat skadan helt. En del nattfjärilar hade betydligt större problem, och efter ett dygn hade bara en tredjedel av tobakssvärmarna, Manduca sexta, fått ordning på sugsnabeln. En del mott, fam. Pyralidae, som studerades, men vars sugsnablar inte separerats i experimentet, verkade spontant dela och återförena sina sugsnablar.
När sugsnabelns halvor sammanfogas, både efter kläckningen och vid senare reparationer, rör sig fjärilarna mycket. Sugsnabeln, både den sammanfogade delen och de separerade halvorna sträcks ut och rullas ihop, delarna vibrerar och korsas, allt för att foga samman halvorna. Även andra mundelar arbetar. och ofta slår fjärilen också med vingarna. Även om dessa rörelser säkert kan underlätta så visar försök att den mest betydelsefulla faktorn verkar vara att saliven drar samman halvorna, nästan som löparen i ett blixtlås.
Sugsnabelns insida är hydrofil, och kapillärkraften kan räcka för en fjäril ska få i sig vätska även om halvorna inte är fullständigt förenade. Att sammanfoga sugsnabeln kan ändå vara viktigt, dels för att fjärilen ska kunna komma åt nektar långt nere i en smal blomkalk, dels för att t ex minska luftmotståndet när den flyger. En tätt hoprullad snabel är mer aerodynamisk än två långa, spretande trådar.
Tistelfjäril, vars snabel likanar ett par sammanklibbade lakritssnören
Kontakt: spomett@clemson.edu
Referens: Pometto SF, Beard CE, Gerard PD, Kornev KG, Adler PH. Self-repair of the Lepidopteran Proboscis. Ann Entomol Soc Am. doi:10.1093/aesa/saz041
är sådana som organisatören tar ut en kostnad för.
