Vildsvin kan gynna smultronvisslare

Rotande vildsvin kan skapa gynnsamt mikroklimat för växter som annars har svårt att konkurrera med högvuxna gräs. Det kan i sin tur gynna vissa fjärilar, t ex smultronvisslare, Pyrgus malvae.

Allt mer intresse riktas nu mot hur vilda djur kan användas för att förändra landskapet. Vildsvin, Sus scrofa, bökar upp gräsmarker, och ger därmed möjlighet för mer konkurrenssvaga arter att etablera sig. Den bara marken erbjuder också ett lite varmare mikroklimat än den gräsbevuxna omgivningen. I en nederländsk nationalpark har man studerat hur vildsvinsbök påverkar smultronvisslare och dess värdväxter, f.a. blodrot, Potentilla erecta, och revig blodrot, Potentilla anglica. Smultronvisslarens larver återfanns framför allt i varma, öppna områden med sparsam vegetation. I hedlandskap var mycket mossa och förna en gynnsam faktor, men ju mer gräs det fanns i landskapet, desto viktigare blev det att omgivande vegetation var låg och tillgången på värdväxter stor. Andelen mark som bökats upp var starkt kopplad till dessa båda faktorer. Revig blodrot etablerar sig snabbt där grässvålen bryts upp. Låg omgivande vegetation och mer bar jord ger också ett varmare mikroklimat. Plantor med larver på växte på platser som i medeltal var nästan 3 grader varmare än vid plantor utan larver. Förutom vildsvin finns kronhjort, rådjur och mufflonfår i området, och deras betande bidrar till att hålla vegetationen nere. Antagligen kan även andra fjärilsarter gynnas av vildsvinen, t ex skogsvisslare, Erynnis tages, och ängsnätfjäril, Melitaea cinxia, men det kräver mer omfattande studier för att kunna balansera de gynnsamma effekterna mot de uppenbart destruktiva effekterna av allt för intensivt bökande.

Vildsvin på väg mellan jobben som landskapsingenjörer.

FULLTEXT PDF: https://link.springer.com/article/10.1007%2Fs10841-017-0037-5

Referens: Schaetzen F de, Langevelde F van, WallisDeVries MF. The influence of wild boar (Sus scrofa) on microhabitat quality for the endangered butterfly Pyrgus malvae in the Netherlands. J Insect Conserv. 2018; 1–9. doi:10.1007/s10841-017-0037-5

Tillbaka till listan